Studenters psykiska hälsa och återhämtning

Vi orkar inte mer - SUS kräver rätt till återhämtning för studenter 

Ta del av vårt påverkansarbete för att stärka studenters psykiska hälsa och säkerställa en studiemiljö med balans, återhämtning och mindre stress.

En god studiemiljö och hälsa bland studenter är en förutsättning för ett gott lärande. Samstämmiga studier visar dock att studenter fortsatt mår betydligt sämre än yrkesverksamma i samma ålder. Ett av de huvudsakliga problemen är möjligheterna till återhämtning, något studenter systematiskt förnekas.

Här lyfter vi problematiken kring återhämtning och presenterar det arbete vi gör för att skapa en mer hållbar studietid och en utbildning. Vår ambition är att påverka, informera och bidra till en framtid där studenters hälsa tas på största allvar.

SUS möter experter och studenter

För att belysa dessa ämnen ur flera perspektiv har vi samtalat med både experter och studenter. I intervjuerna delar de med sig av kunskap, erfarenheter och konkreta råd som kan bidra till ökad förståelse och stöd i studievardagen.

• SUS möter studenthälsan

  Studenthälsan är en resurs för studenter som erbjuder stöd och vägledning kring både psykisk och fysisk hälsa. Verksamheten arbetar förebyggande och finns till för att hjälpa studenter att må bra och hantera studiernas krav.
  
  SUS träffade Ingemar Dahlgren, för att samtala om Studenthälsan, studenters stress, oro och återhämtning. Läs intervjun nedan.
  
  Vilka typer av psykisk ohälsa möter ni oftast bland studenter?
  Stress, oro, nedstämdhet, ångest.
  
  Vad ser du som de största orsakerna till brist på återhämtning hos studenter?
  Olika. Där varierar det. Det som lyfts fram är stressen som man har över att klara sina studier och att man behöver plugga mer och mer. Man tar inte pauser. Kraven från sig själv och från undervisningen gör att man känner att man inte kan ta pauser. Detta jobbar vi ganska mycket med i samtalen, vikten av att ta pauser, trots att det känns som att man måste plugga mer. Framförallt inför tentor. Man glömmer bort och tror att det kommer funkar bättre om man sitter uppe två nätter på raken. Det gör det inte.
  
  Sen är det tiden mellan sluttenta på en kurs och början på en ny kurs. En del upplever den stressen. Framförallt om man misslyckas med en tenta och behöver göra omtenta och att en då måste plugga dubbelt vilket gör att man har svårt med återhämtning.
  
  Och sen har vi dem som jobbar, de jobbar mycket. Det är också en grupp vi möter. Och de kan ha svårt att acceptera att det (stressen) beror på att man pluggar och jobbar. Om man dessutom har barn och försörjningskrav är det extra pålaga. Att behöva hämta och lämna barn och få ihop den tillvaron.
  
  Det variera helt enkelt.
  
  Hur påverkar studietakt och upplägg (t.ex. tenta på söndag, ny kurs på måndag, inga betalda studieuppehåll) studenternas välmående?
  Vi ser inte att detta är något studenter kommer med särskilt eller enbart. Vi efterfråga mer om deras situation. Vi vet att en del intuitioner lägger kurser så och jag kan tänka mig att studenter som pluggar vid flera institutioner upplever det mer. Intuitionerna lägger sina scheman och ser inte helheten.
  
  Orsakerna är individuella och det finns flera till brist på återhämtning.
  
  Vi har inte sett någon speciellt som lyfts i förhållande till betalt uppehåll men så som vi jobbar och tänker, tycker vi att studenterna behöver ta pauser och då behöver man ha uppehåll. Och under sommaren till exempel måste man jobba. Så det är klart att vi ser den stressen.
  
  Att ta en promenad är viktigt. Det räcker med en halvtimmes promenad för att rensa ganska mycket. Många tänker att de måste plugga den halvtimmen men den är viktigt att få in.
  
  Får man en längre sammanhållen ledighet är det självklart bättre.

  Vilken roll spelar ekonomisk stress och behovet av att arbeta vid sidan av studierna? 

  Det är ingen ovanlig kombination när vi träffar studenter och försöker förstå hur deras situation ser ut. Det är en vanlig kombination att man jobbar, helgerna till exempel.
  
  Det är många som kommer till oss och arbetar samtidigt. Sen träffar inte vi så många om man tänker på den totala mängden studenter, men av dem som vi träffar är de många som arbetar. Vi för ingen statistik över dessa frågor men jag märker att medarbetarna lyfter att det är många som arbetar vid sidan av studierna. Vi frågor varför de måste arbeta så mycket under terminerna och där ser det olika ut, om man har familj eller inte, bor hemma eller inte. Men man vill ha mer pengar för att kunna leva ett bra liv.

  Vad tycker du är den största utmaningen för ert arbete med studenters psykiska hälsa och återhämtning idag? 

  Vi gör så gott vi kan. Vi träffar inte alla studenter. Vi vet också att vi inte kan träffa alla studenter som vill träffa oss. Framförallt i form av individuella samtal (grupper är inga problem). Jag skulle säga att det finns en resursbrist tyvärr.
  
  “Det är inte bara arbetssätten utan vi är ganska få i relation till hur många studenter det är, och eftersom vi ser att ohälsan ökar bland de yngre personerna i samhället ökar självklart trycket på oss också.
  
  Vi har ingen statistik på hur många vi inte kan ta emot, vi har inte resurser till det utan jobbar på att ta emot så många som möjligt.

  Om ni hade fått mer resurser – vilka insatser skulle ni då göra och prioritera? 

  • Ta emot flera på individuella samtal. Det är nummer ett så att vi kan träffa fler studenter.

  • Mer dialog med undervisande personal. Att jobba med studiemiljöfrågorna i studiesituationer - mötet lärare student.
    Ibland uppstår onödig stress för att lärarna inte förstår, inte hinner med eller inte lyssnar. Bemötandefrågor. De är inte vana att träffa studenter som är stressade, eller har funktionsnedsättningar och ohälsa i stort. Man är inte vad vid den gruppen och kanske bemöter på ett olämpligt sätt. Det hör vi från studenter som upplever en viss utsatthet.
    Så att jobba mer med lärare skulle jag vilja göra.

  • Vi jobbar med 10 lärosäten. Vi skulle vilja vara mer synliga på plats på lärosätena vilket vi inte hinner med. Och det är något lärosäten ofta tar upp och frågar om vi kan komma dit och göra nått hos dem, och det är ganska svårt att få till.

  Om du fick ge konkreta förslag för att förbättra studenters återhämtning – vad skulle det vara?  

  • Se över schemaläggning på institutionerna och att bli medvetna om att det är bra med pauser mellan en kurs till en annan. En tenta till nästa kurs. Att gå från tenta direkt till nästa föreläsning är ju inte optimalt. Att tenta söndag kväll och börja nästa kurs måndag morgon.

  • Kunskap och ta till sig kunskapen. Hjärnan är trött efter två timmars pluggtid. Inte piggare efter tre timmar.
    Att lära sig när ens hjärna funkar bäst för en själv. Alla är olika. Vissa pluggar jättebra på kvällar och nätter, andra gör inte det utan pluggar bäst på förmiddag eller tidig morgon. Men man ska inte plugga 12 timmar i sträck.

  • Återhämtning är att koppla av och göra annat, gå på bio och träffa vänner, göra annat. Låta hjärnan få göra annat för det är då det sjunker in. Att sova bra är också jätteviktigt. Sömnen är viktigt för att klara tentan.

  • Vi på studenthälsan kan hjälpa till, och studie och språkverkstaden samt riktat pedagogiskt stöd. Det finns information hos oss.  

  Finns det något sista du skulle vilja lägga till?
  
  Återhämtning är ett viktigt ämne. Att gå på våra workshops och grupper är ett bra sätt att förebygga och hindra stressen för där lär man sig. Det är bra att gå på sådana grupper innan en är stressad för att inte bli stressad. Det är en verktygslåda.

• SUS möter lärarstudenten Maya

  Vad studerar du och hur länga har du studerat?

  Jag studerar till förskollärare och är på min tredje termin. Jag ska byta till grundlärarprogrammet för åk 4-6 nu till våren.

  Kan du berätta lite om din studiesituation när problemen började? 

  Under min första termin, jag gick en kurs med obligatoriska seminarium. Jag missade två, man får bara missa ett (pga. Sjukdom). Detta var en svår tid för min familj, min morfar ramlade och fick en hjärnblödning. Jag kommer från Finland och min familj bor forfarande där, så distansen blev också ett jobbigt moment just då.

  Hur såg din vardag ut – studietakt, kurser, eventuellt arbete vid sidan av? 

  Jag gick just då kursen Framträdande och Retorik. Jag studerar på 100%, inget arbete på sidan av.

  När började du känna att stressen blev ohanterlig? 

  Under min andra termin. Jag hade tagit kontakt med studievägledningen angående kursen Framträdande och Retorik, de hade omregistrerat mig på den, men hade gjort det under min VFU. Jag tänkte inte så mycket på detta, utan litade på att de vet vad de gör. När VFUn närmade sig fick jag veta att jag inte kan gå om kurser under VFUn. Nu visste alltså inte ens om jag ens fick börja termin 3. Under denna tid gick även min morfar bort och jag behövde åka på begravning, detta gjorde att jag missade ett obligatoriskt moment i kursen jag hade då. Eftersom begravningen skedde i Finland, så tar det ca. 16 h att resa en väg, totalt ca. 32h fram och tillbaka. Det var alltså helt omöjligt för mig att kunna hinna, utan att åka på en vardag. Min farmor gick även bort under samma tid, jag behövde åka till Finland igen. Här missade jag chansen att gå om detta obligatoriska moment jag missat och fick svar att det inte finns något sätt att lösa detta, utan jag får gå om nästa termin. En termin jag inte ens visste om jag fick gå.

  Vilka tecken märkte du först på att du var på väg mot utmattning? 

  Vardagliga saker som att borsta tänderna eller duscha kändes nästan omöjligt. Jag glömde bort saker hela tiden och var allmänt väldigt stökig i hjärnan.

  Hur påverkade detta ditt liv – både studier och privat?  

  Jag kände att min ångest bara blev större och större. Det blev allt svårare att orka ta mig till skolan. Det kändes som att studievägledaren och min lärare inte hade tagit hänsyn till mig, eller brydde sig om mig eller min studiegång överhuvudtaget. 

  Hur påverkade upplägg som tenta på söndag och ny kurs på måndag din möjlighet att vila? 

  Inte hänt mig.

  Vad betydde bristen på betald längre ledighet för din situation? 

  Jag var konstant stressad över pengar, jag letade efter jobb och sökte över 100 stycken, till slut fick jag ett jobb, dock var detta bara under 2 veckor.

  Sökte du hjälp från studenthälsan eller andra stödresurser? Hur fungerade det? 

  Jag sökte hjälp från min vårdcentral, bl.a. psykolog. Detta gick dock ingenstans. Jag kände mig extremt stressad över skolan och att behöva missa något eller flytta på något för att göra tid för detta kändes omöjligt. Jag hade heller inte råd att betala 250kr per besök. Studenthälsan tyckte jag kändes väldigt svår att gå till, opassande öppettider bl.a. Jag har även haft väldigt dåligt bemötelse av studenthälsan på andra skolor, vilket fick mig att inte vilja gå dit trots att jag inte vet hur den är på just SU.

  Vad hade du velat se för insatser/förbättringar för att minska stress och öka återhämtning för studenter så att detta inte ska behöva ske? 

  Jag skulle gärna se att studievägledarna gör ett bättre jobb. Att de faktiskt vet om situationen och vad som kommer hända, innan de ger felaktig information. Jag vet att detta hänt andra och att det påverkat deras studier. Om det finns obligatoriska moment i en kurs, kanske man ska ge studenter en chans att ta igen detta. Och då menar jag inte dagen efter eller ens inom en vecka, det är orimligt. Speciellt om man missar ett moment för att man är sjuk, en förkylning varar ofta en vecka.

• SUS möter professor Göran Kecklund

  Kan du kort berätta om vem du är och din forskning kring stress och återhämtning? 
   
  Jag är professor på universitet, på den Psykologiska Institutionen, och heter Göran Kecklund. Mitt forskningsområde handlar om stress, återhämtning och särskilt om sömnens betydelse -  ur ett arbetslivsperspektiv. Jag har forskat på de här frågorna sedan 80 talet så det är snart 40 år. 
   
  Jag studerade och disputerade på SU. Jag har arbetat på andra ställen efter disputationen, bland annan på Karolinska Institutet, men jag har varit på SU sedan 2007, så snart 20 år.  

  Det var mycket slumpen som fick mig att börja forska på de här områdena om jag ska vara ärlig. Jag var intresserade av forskning. Jag tror man måste vara lite av en nörd för att vara en bra forskare. Om man är en bra forskare vill man titta närmare på saker och grotta ner sig. Det passade mig, jag tror att jag varit lite av en nörd hela mitt liv, och då är forskning ett bra jobb. Det var mer det som var min drivkraft, att få gå på djupet inom något.  

  Vilken roll spelar bristen på återhämtning för ens psykiska hälsa? 

  Alla utsätts vi för krav i livet, vi har stress. Om man är student kan det vara ens studier men också ens privatliv. Det går inte att undvika stress i vardagslivet, Ett liv helt utan stress innebär inga utmaningar och man går miste om mycket av det som är kul livet. Men för att det här ska vara hållbart i längden behöver man hitta en balans så att man får perioder med återhämtning mellan perioder med stress. Återhämtning innebär att man får nedvarvning, att vi kopplar av och att de biologiska stressystemen stängs av. Sömnen har en viktig roll för återhämtningen: att sova för lite eller att nästan alltid ha störd sömn innebär att det är svårt att få sitt återhämtningsbehov tillgodosett. 

  Lyckas man med återhämtning kan man klara av de här påfrestande kraven som det är att vara student. Det är återhämtnings betydelse – och den är viktig för vår förmåga att hantera stress.  

  Många gånger tänker jag att man som student inte kan gå och säga till en kursansvarig att en kurs är för krävande; “Jag vill att ni anpassa kursen och minskar de här kraven”. För att klara av kurskraven måste det finnas tid för återhämtning. Samtidigt menar jag att återhämtning inte bara handlar om individen och studentens eget ansvar.  

  Jag tycker att universiteten och studenterna, och kåren som en representant för studenterna, ska kroka arm i den här frågorna. Att stötta studenternas återhämtning är en typisk win-win situation som kan förbättra studieresultaten och studenternas hälsa och välbefinnande. Det finns stora fördelar med att ha studenter som har en stabil psykisk hälsa vilket skapar goda förutsättningar för bra inlärning.  

  Hur påverkar långvarig kontinuerlig stress och ångest ens framtida välmående? Kan det leda till långvariga problem med välmående efter studierna? Och hur påverkar det samhället och arbetskraften? 

  Många som arbetar drabbas av långvarig stress som i värsta fall leder till sjukskrivning. Man kan bli så sliten och utmattad att man inte kan klara av att arbeta. Samma sak gäller förmodligen för studenter. Långvarig stress utan tillräcklig återhämtning kan innebära att det tar längre tid att göra klart sin utbildning, sämre studieresultat och svårare att komma in på arbetsmarknaden när studierna är avslutade. Man är inte lika bra förberedd för arbetslivet helt enkelt.  

  Sjukskriving är ju någonting som kostar samhället mycket pengar och resurser, vi behöver pengarna det kostar samhället till annat istället. Jag kan tänka mig att studentkåren till exempel skulle vilja använda en del av pengarna till att betala ut mer i studiestöd.  

  Det finns mycket för samhället att vinna på att man minskar den psykiska ohälsan, till exempel långvarig stress. På individnivå kan minskad psykisk ohälsa innebära ökad livskvalité och att man känner sig nöjd med livet och mår bra.  
  
  Jag tycker att det här en viktig samhällsfråga. Det är en samhällsutmaning för Sverige och de allra flest europeiska länderna skulle jag vilja säga. Man kan undra om politikerna prioritera den här frågan tillräckligt mycket. Lite känner jag att den är underprioriterad. Jag skulle önska att man samlade kraft och bestämde sig för att nu gör vi något åt det här med obalansen mellan stress och återhämtning. Och det är ju bra att ni gör den här kampanjen men man kan ju undra vad myndigheter med ansvar för stress, psykisk hälsa och folkhälsa gör för att förebygga problemen. Jag tycker att man skulle kunna göra mer, särskilt för unga i samhället, bland annat för studenter på universitet och högskolor. 

  Att kunna hantera krav och stress i livet handlar i stor utsträckning om livskunskap där man försöker få en bra balans mellan utmaningar, ”saker som måste göras” och återhämtning. Kunskapen handlar om att sätta gränser och att lära sig hur slitsamma perioder i livet ska hanteras så att man fortfarande mår bra. Om kraven och utmaningarna innebär mycket olust och negativa tankar finns det en uppenbar risk att drabbas av stress under dygnets alla timmar, även under sömnen. Jag tror att om man vet någorlunda hur man ska hantera de här utmaningarna som är en del av ens liv så  har man bättre förutsättningar att undvika att drabbas av långvarig stress.  

  Man kan säga att inte drabbas av psykisk ohälsa är bra men egentligen tycker jag att målsättningen är att man ska må bra, att välbefinnandet ska vara bra.  
  Denna målsättning överensstämmer med WHO:s definition av hälsa, där det inte handlar om frånvaro av sjukdom utan att man tycker att man har ett meningsfullt liv där man mår bra.  

  Hur lång tid tar det att återhämta sig om man är nära på att bränna ut sig/har bränt ut sig? Vilka insatser krävs? 
  
  Man kan säga att om man blir riktigt utmattad, så att man känner att man inte orkar med någonting, bara att ta sig ur sängen på morgonen är en utmaning och väldigt krävande, då kan man bli sjukskriven. Stressrelaterad sjukskrivning för utmattning innebär ofta en lång återhämtningsperiod innan man fungerar som vanligt igen. Men det tror jag också beror på att vården inte varit så bra på att ta fram optimala och effektiva behandlingar. Det börjar komma evidensbaserade behandlingar som förhoppningsvis kan korta ned stressrelaterade sjukskrivningar och göra att tillfrisknandet går snabbare. Jag tror fortfarande att många som drabbas av stressdiagnoser får antidepressiv medicin. Men mycket tyder på att psykologisk behandling där man lär sig hantera tankar, känslor och beteenden relaterade till stress är mer effektivt än läkemedelsbehandling. Det ska inte behöva ta minst ett år att återhämta sig från stressrelaterad ohälsa.  

  Alla som har långvarig stress blir inte sjukskrivna. Om man kan fånga upp tidiga signaler på allvarlig stress, så kan ökad kunskap om hur långvarig stress kan hanteras förebygga att man drabbas av utmattning. Jag tänker mig att studenter skulle kunna ha någonting som exempelvis “Den lilla återhämtningsboken” där man tar upp orsaker till stress, hur man kan hantera stress (till exempel genom att prioritera återhämtning) och när man behöver söka hjälp från vården. Det är viktigt att poängtera att kortvarig stress i grunden är positivt för oss och är en viktig resurs i vårt vardagsliv. Att skapa en stor oro kring krav och stress i vardagen kommer inte att hjälpa personer som drabbats av långvarig stress, tvärtom kan en negativ inställning till stress förmodligen förstärka stressreaktionen. 

  Jag tycker också, som ni skriver i ert förslag, att studenthälsan har en viktig roll när det gäller att kunna stötta studenter som visar tecken på allvarlig stress. Studenthälsan kan exempelvis pusha enkla förebyggande åtgärder som “självhjälpsböcker”, föreläsningar och korta informationsfilmer som finns på webben. Samtidigt är det orealistiskt att förvänta sig att allvarlig och långvarig stress kan förebyggas genom information som finns på webben eller som man kan läsa i en informationsbroschyr - men kanske kan informationskampanjer bidra till ökad stresskunskap och vara ett stöd för personer som är på gränsen men som fortfarande kan hantera sitt vardagsliv. 

  Kroka arm perspektivet kan vara viktigt för att förebygga stress för studenter och det är viktigt att alla parter inser att det är ett delat ansvar. Den som drabbas av psykisk ohälsa, till exempel ihållande stressreaktioner, har ett eget ansvar, en egen vilja och motivation att bli frisk igen. Men med det sagt vill jag bort från att stress bara är individens ansvar.  

  Studenthälsan har en viktig roll när det gäller att förebygga allvarlig stress och psykisk ohälsa. Man kan tänka sig att Studenthälsan, i teorin i alla fall, kunde samla alla nya studenter och informera om verksamheten och resurser som de kan erbjuda, och då inte utifrån ett alarmistiskt “här kommer vargen” perspektiv utan mer konstruktivt.  

  Hur skulle du säga att hög studietakt (t.ex. tenta på söndag, ny kurs på måndag) bristen på betalt uppehåll (t.ex. inget betalt vinteruppehåll) och parallellt arbete med studier påverkar studenters psykiska hälsa? 

  De flesta kurser är mer krävande i slutet, särskilt i samband med examinationer. Arbetstoppen under slutet av kursen innebär ofta stress och ibland även för lite återhämtning. Men stressen under slutet av en kurs är kortvarig och inte nödvändigtvis dålig OM man har en lugnare period efter tentan, det vill säga en återhämtningspaus.  

  Ofta kan det vara lite lugnare när man börjar en ny kurs men de finns också utbildningar som nästan alltid har ett högt studietempo.  Mycket undervisning kan vara krävande, men att delta aktivt på undervisning underlättar inlärningen – att prioritera återhämtning framför undervisning är ingen hållbar strategi vid akademiska studier.  

  Att kunna lägga in en återhämtningspaus när man byter kurs kan förmodligen minska stressbelastningen. SUS föreslår 36 timmar – jag tycker man kan fundera på två dygn (48 timmar). Inom arbetslivet finns det regler för veckovila och om akademiska studier räknas som arbete är det inte orimligt att ha två lediga dagar före man börjar en ny kurs. Studenten får då möjlighet att vila upp sig och distansera sig från studierna så att man inte behöver gå direkt från oron kring tenta till nästa kurs. Ur ett återhämtningsperspektiv tycker jag det är ett bra förslag, men frågan är om förslaget är realistiskt. Det finns ingen tradition inom akademisk utbildning att betrakta studier som ett arbete där man reglerar arbetstid och återhämtning.  

  Sen har vi ju den andra sidan, vilket är lärarperspektivet, och det är mycket som ska läras ut och ofta måste man starta en kurs direkt för att uppfylla lärandemålen. Så kanske det allra bästa är att inte ha tentor på helgerna. Men det är svårt att genomföra denna begränsning då tentorna måste göras i speciella salar. Men har man en tenta på en lördag så är det ju bra om nästa kurs börjar först på tisdag. Och att man så långt det bara går försöker ha tentor måndag till fredag.  

  Jag vågar inte säga att regler om återhämtning är den mest effektiva åtgärden för att minska studenters stress, men för vissa personer som är pressade så tror jag att det är bra att få rätt till återhämtningstid och en paus i studiearbetet. 

  Jag tror också att många studenter tar det lite för lugnt i början av en ny kurs, Ett sätt att förebygga stress är att planera sin tid och undvika att prokrastinera, det vill säga att medvetet skjuta upp viktiga saker som måste göras. Att skjuta upp inläsning av kurslitteratur och inte delta på obligatoriska moment och i stället göra kompletteringsuppgifter kan rubba balansen mellan stress och återhämtning.   
   

  Hur ser du på förslaget betalt vinteruppehåll, och parallellt arbete med studier påverkar studenters psykiska hälsa?  

  Utifrån ett återhämtningsperspektiv så tycker jag att det verkar rimligt. Sen kan det finns andra hinder som motverkar att ledig tid används för återhämtning, till exempel att man måste arbeta för att få ekonomin att gå ihop. Det finns amerikansk forskning som visar att återhämtningen försämras för studenter som måste jobba mycket, särskilt under intensiva studieperioder.  

  Men det behöver inte bara vara negativt att jobba under studietiden, arbete kan förmodligen även vara återhämtande. Man gör någonting annat än att studera vilket kan underlätta nedvarvning och att man släpper tankarna på studierna. Återhämtning är ju inte bara att vila och vara passiv, utan tvärtom kan återhämtning underlättas av att vara aktiv, exempelvis genom att umgås med vänner, träna eller göra en kul hobby. Men den aktiva återhämtningen får inte förenas med för mycket krav och måsten.  
  
  Om du fick råda universitet och beslutsfattare till förbättring – vad borde göras för att förbättra studenters psykiska hälsa? 
   
  Jag tycker att det är klokt att satsa mer på att stärka kunskaperna om återhämtning, både för studenter och lärarpersonal. Jag vet att återhämtning är ett prioriterat område i det förebyggande arbetsmiljöarbetet för att minska stressen för personalen vid SU. Ett konkret verktyg kan vara att skriva en policy som fastställer vad man kan göra för att stärka studenters återhämtning. Studentkår och universitet kanske kan samverka och enas om en sådan policy och ha på pränt hur stressproblem kan förebyggas och peka ut exempelvis studenthälsans centrala roll i det här. 

  Sen tänker jag att den kampanj ni gör är bra, men kan man göra andra saker, till exempel ta fram en handbok om stress och återhämtning eller sprida kunskap via föreläsningar och webben? Rimligen finns det behov av förebyggande åtgärder på alla universitet och högskolor i Sverige och att det är något man bör samarbeta kring. Att det blir ett sätt att engagera sig, visa att man har en vilja att förändra studenternas arbetsmiljö.  
   
  När man är student, så önskar jag, och detta gäller ända från grundskolan, att en strimma i ens utbildning handlar om just hur man tar hand om och leder sig själv. Som student är man ju i första hand sin egen chef. Man måste leda sig själv, ta rätt beslut, veta när en ska satsa och när man ska prioritera återhämtning.  
   
  Att bara lägga ansvaret på studenterna är förmodligen inte en hållbar och effektiv lösning och jag tror att det krävs nya förslag och idéer. Därför kan det vara värt att fundera på om reglering som stöder återhämtning kan vara en möjlig organisatorisk åtgärd som minskar risken för att studenter drabbas av allvarlig och långvarig stress som både försämrar deras psykiska hälsa och studieresultat. Studenters arbetsmiljö förtjänar helt enkelt att få mer uppmärksamhet.  

Läs vår gemensamma debattartikel med Stockholms studentkårers centralorganisation (SCCO) om vikten av studenters rätt till återhämtning.

Läs hela artikeln HÄR.