Vi måste sluta normalisera bostadsbrist bland studenter

En ny termin är här och med den en ny flock av studenter som febrilt söker bostad i Stockholm med omnejd.  
 
Genom att gå med i SUS får man tillgång till SSSB:s bostadskö, exklusiv för studenter vid SSCO-anslutna kårer, med ett studiekrav på 15hp per termin. Att gå med i SUS har många fördelar, men denna förmån är nog bland de bästa. Stockholms bostadskö har också studentlägenheter med varierande studiekrav. Inresande internationella studenter kan i vissa fall få studentbostad direkt genom Stockholms universitet, dessutom utan kötid. 
 
Visar det sig att man varken har rätt kötid, studietakt eller lärosäte och därmed finner sig utan studentbostad inför terminsstart, söker sig en del studenter till privata hyresvärdar, delade lägenheter och vandrarhem, men med utmaningen att inte bli lurad på både tid och pengar i en marknad fylld av oseriösa aktörer, bedragare och ockeruthyrare. 
 
Beståndet av studentbostäder är otillräckligt för att möta efterfrågan på grund av kostnader, läge eller boendeform. Trycket på studentbostadsmarknaden lär knappast minska då en recession är på gång, vilket ses i ökad sökfrekvens till högre studier. Att nuvarande system, med CSN och studentbostäder, bidrar till att dölja ett bostadslöshetsproblem när samhällets sociala skyddsnät brister kommer dessvärre sällan fram i debatten om studenternas levnadsvillkor. 
 
Under den gångna vårterminen antogs 62 000 studenter till vårterminens kurser i Stockholmsregionen. Av dem skulle ringa 38% kunnat få en av de 23 400 studentbostäder som finns. Extra skarpt läge blir det under kommande hösttermin, särskilt för de 55% av studenterna utan tidigare anknytning till Stockholm.  SFS bostadsrapport 2024 visar att Stockholms dåvarande skattningsvis 67 240 campusstudenter skulle konkurrera i en “rödlistad” stad, alltså en av de städer där det inte garanteras att samtliga kommer att finna en bostad inför höstterminen. 
 
Har man ändå turen att få en studentbostad kan man få oturen att tvingas betala vad som kan upplevas vara ockerhyror. En studentetta på 18–23 kvm i Albano och Lappis kan kosta uppåt 8000 kronor i månaden trots att CSN-studiemedel på heltid (bidrag och lån) endast är 13 500 i månaden. Det blir inte mycket kvar att leva på. Enligt SSCO:s årliga enkät framgår det att studenter i Stockholmsregionen i snitt går back 1588 kronor per månad.  

 Det finns så klart billigare boendealternativ: man kan bo i studentkorridor eller utanför tullarna, men då behöver man förlita sig på att pendeln kommer i tid. Missar man kursmoment med obligatorisk närvaro riskerar man att prompt gå miste om både högskolepoäng och studentbostad. Kollektivtrafiken i region Stockholm är opålitlig, med förseningar, minskad turtäthet och indragna linjer när man tvärtom borde införa fler förbindelser till campusområdena. 
 
SUS har länge kämpat för studenters rätt till boende genom införande av bostadsgaranti, likaså kämpar andra studentorganisationer inom Sverige, som t.ex. SFS som lyckats förenkla inkomstprövningen för de under 29 år som har rätt till studentbostadsbidrag. 
 
Studentens glada dagar tycks vara ett minne blott; tentastressen sammanvävs med stressen över att hitta en studentbostad för rimligt pris och med jakten på extrajobb för att klara levnadskostnader. 
 
Psykiskt välmående är en av SUS prioriterade frågor för verksamhetsåret 2025/2026; vi vet att just boende och ekonomi är två primära faktorer för gott psykiskt välmående. Enligt Student Living Monitor 2024 har studenter som lever mer än 30 minuter från campus eller höga hyreskostnader sämre välmående än andra studenter.  
 
Universitets- och högskolevärlden står inför stora utmaningar, men studenternas levnadsvillkor belyses inte i den mån de borde, inte heller tas deras rättigheter fullt till vara. Stockholm kanske inte är den mest studentvänliga staden, men med sina 100 000 studenter är det definitivt en studentstad vars invånares röster måste höras.